2:a juni 2011 - Acheilos finner paradisö i Östersjön

För två dagar sedan angjorde jag och den andra halvan av Acheilos besättning hamnen i Oxelösund efter tre dagar ute med båten sedan vi lämnade Västervik. Relativt få dagar, men otroligt många lärdommar gjorda. 
  1. Vi kastade loss klockan 13:30 på grund av att vi natten tidigare inspekterat Västerviks uteliv. Vi letade överallt, men ingenstans fann vi någon söt liten servitris eller sjöjungfru som låg och gömde sig i varken min stickkoj eller Jontes förpik. Dommen blev därmed "Ej värt det!" och Acheilos fick den nya regeln; "Båten ska ha kastat loss innan 10:00 i naturhamnar eller 11:00 i gästhamnar.
  2. SMHI må ljuga allt för ofta, men ibland har de faktiskt rätt. Därför gör man rätt i att lyssna då och då. Att ge sig ut på en resa planerad till 30 sjömil när det inte blåser, då kan man räkna med att man lär stöta på problem.
  3. Inventera bensintillgången. Ifall din gast säger att "halva dunken är full" betyder det inte att Reservdunken är halvfull, utan att just din Ordinarie dunk är halvfull och reservdunken är... mer... eller... mindre... TOM! (Väldigt komiskt att läsa, betydligt mer nervöst att upptäcka när man är i Västerviks yttre skärgård.
Så, lite sånt har vi hunnit med sedan sist. Resultatet av alla dessa faktorer blev hur som helst att vi på grund av en snabbt sjunkande sol blev tvingade att söka natthamn. Segel revas, motorn startas och vi började styra västerut för att ta oss in mot den skyddande skärgården innan solen går ned. Vi var i detta skede ytterst medvetna om att det dagen efter skulle blåsa rätt rejält.

En natthamn hittas, på sjökortet, inte i verkligheten. I det verkliga livet visar sig denna perfekta ankringsplats vara flera sjömil (kilometer) bort, och vår båt gör fyra knop med bara ett par deciliter bensin kvar i tanken. Ett snabbt övervägande, kontroll på sjökortet och beslutet är fattat; "Skit i den ursprungliga planen, vi lägger oss här!"


Bild; Jonte spejar i horisonten...

Jag står längst fram i fören på båten medan Jonte sitter i dess akter och styr med motorn. Bara hundra meter framför oss ligger en vik som är ett perfekt skydd mot de vindar som ska råda de kommande dagarna. Men, hur djupt är det?

Väl i aktern börjar Jonte sänka farten på motorn medan jag släpper ned ankaret. "F@sen, ska jag inte vara i fören nu?" slår det mig. Jonte har stängt av motorn och försöker febrilt se vart den vita ankarlinan tog vägen medan jag rusar fram i fören... "Vi kommer gå på" ropar jag bakåt, men smällen kommer inte. Båten glider framåt och stannar... 


Bild; Acheilos vackert förtöjd på en ännu vackrare ö...

Bara två meter från land stannar båten, och eftersom Christian Ohlsson inte är en av våra gastar är det för långt för att hoppa... Eller? Jag slänger förtampen in mot land, tar sats och hoppar från pulpiten i fören och landar med ett plask i det två decimeter djupa vattnet. Att det är sex grader i vattnet tänker jag inte på då eftersom det bara behövs två raska steg och jag är iland.

Efter det ägnar vi en halvtimme åt att slå ned kilar i berget. En sätts i fören på vikens ena sida, och den andra bara tio meter därifrån sätts i berget på vikens andra sida. Där ligger sedan Acheilos i viken säkert förtöjd med ankaret som extra förtöjning ifall vi skulle börja driva i sidled in mot land.

Det tar dock inte ens så länge innan vi på allvar börjat inse vad vi hittat. En paradisö!


Bild;
Ön vi fann hade fullt av inlopp och vikar likt denna där förtöjning av båtar skulle varit perfekt...

När vi laddat upp med energi i form av kakor gav vi oss ut på expedition runt öns strand. Den dryga 1-2 kilometer långa kustremsan hinner vi inte ens vandra runt innan vi finner något otroligt. I ett litet sund mellan "vår" ö och en annan ö (ej bilden ovan) går det flera stora fiskar som vakar på flera ställen. Vi rusar tillbaka till båten (så tyst vi kan), hämtar våra kastspön och spenderar resten av kvällen med att försöka fånga dem. 

Även om resultatet av vårt fiske blev knapert var det en fantastiskt kväll. Inte nog med att Jonte inte fick upp sin fisk, den till och med snodde halva linan på hans kastspö och satte ett defenitivt slut på hans fiskande för den dagen. Jag själv fick ingen fisk heller, men, jag var inte så sugen på fisk ändå efter alla kakor och var mest nöjd med att stå i solnedgången och kasta spinnaren fram och tillbaka.

Valet är sedan enkelt. "Vi stannar!"
Vädret skulle ändå vara dåligt dagen efter, så dygnet efter spenderar vi istället med att vandra runt öns hela strand vilket i sig tog en timme eller två (klockor är ganska meningslösa om man inte har någon tid att passa). Vi fann även två ormar, en snok och en huggorm. Något som sedan sysselsatte oss genom argumentationen; "Hur många ormarter finns det i Sverige?"... Något man OCKSÅ kan roa sig med i en timme eller så.

Förutom det använde vi den sprit vi druckit i Västervik för att tända brasan på kvällen. Vi kände att vi likväl kunde spara tändvätskan till annat, och använde istället sprit för att få fjutt på lägerelden. Kanske en väckarklocka ändå, att det vi hällt i oss även funkar att användas som tändvätska... Nyttigt kan det då knappast vara.

När vilodygnet sedan var över väcktes Acheilos besättning vid 07:00 och redan en timme senare var frukosten avklarad, kilarna hämtade och seglena hissade. Från att 08:05 glidit ut ur viken på vår alldeles egna paradisö (som vi inte nämnt namnet på, och inte planerar att göra heller) tog det sedan hela 10 timmar och 40 minuter att nå Oxelösund. Tänk er då att H-båten ändå är en relativt snabb seglare som gör runt 4-6 knop relativt konstant. Så, ja, ni må tro att vi var rätt trötta när vi kom fram.

Så, nu är vi som sagt i Oxelösund, och imorgon den 3:e juni bär det iväg härifrån! Jonathan blir härmed den andra och sista av de två ursprungliga gastarna som kliver av, och istället mönstrar min far Per Anders på för att slå mig följe mot nordöst och stockholmsskärgård. Detta ska bli intressant, två starka viljor på en och samma båt som vi båda är delägare i; "Styr barbord!" "Nej, styrbord!". Jag tror ni fattar...

Hur som helst, tack Jonte för dessa första åtta dagar ombord, och tack även du Hampus! Det har varit riktigt kul, och kom ihåg; "My spoon is too big" /Säger femåringen som käkat mjukglass :P


Bild; Vem kunde tro att Västerviks skärgård var så otroligt vacker? Jag och Jonte har redan lovat att återkomma till vår paradisö, men då med mer bensin, mat och brudar... "Alla gillar brudar, brudar, brudar, brudar..." ^^

/C

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0