10:e juli 2011 - Acheilos nu utomlands!
Javisst, för första gången har vi seglat Acheilos till ett annat land!
Sen sist har vi lämnat Kristianopel, besökt Karlskrona och dess marinmuseum där Sara hoppade av och min gamle kollega Joakim, även han dykinstruktör, hoppade på tillsammans med sin Mercury motor.
Tidigt på morgonen den 7:e juli när Joakim hoppade på skruvade vi loss vår gamle Mercury 7,5hk som varit min följeslagare de ca 600 sjömil vi nu färdats och bytte ut den mot en annan motor.
Efter det gav vi oss iväg västerut längst med Blekinges kust under ett par dagar som mest kunde sammanfattas med två ord; Dimma, stilje. Trots detta tog vi oss hela vägen till Hanö där vi hamnade bredvid en båt vi sett förut; MSY Catten och dess besättning; Pelle, Marie samt hunden Milou.
Inbjudna på ett glas vin i deras båt som är snäppet större än vår H-båt har det visat sig att även de ska ut på en lång seglats, väldigt lång. Med siktet inställt på europas kanaler och därefter Medelhavet stötte vi först på dem i Karlskrona, sen Hanö och slutligen även i Simrishamn. Tänka sig hur vinden kan bära två båtar till samma destination gång på gång, även om vi behöver ett par timmars försprång varje morgon för att hinna först.
Simrishamn, oh kära Simrishamn. Dags för ännu en gast att hoppa ombord; Min gamle klasskompis Gabriel.
Efter att ha värmt upp inför världshaven i form av tre åkturer på rad i en karusell på marknaden blev det ännu en kväll på MSY Catten för att hålla koll på att de inte ångrar sig utan faktiskt tar språnget över till Bornholm liksom vi.
Sen sist har vi lämnat Kristianopel, besökt Karlskrona och dess marinmuseum där Sara hoppade av och min gamle kollega Joakim, även han dykinstruktör, hoppade på tillsammans med sin Mercury motor.
Tidigt på morgonen den 7:e juli när Joakim hoppade på skruvade vi loss vår gamle Mercury 7,5hk som varit min följeslagare de ca 600 sjömil vi nu färdats och bytte ut den mot en annan motor.
Efter det gav vi oss iväg västerut längst med Blekinges kust under ett par dagar som mest kunde sammanfattas med två ord; Dimma, stilje. Trots detta tog vi oss hela vägen till Hanö där vi hamnade bredvid en båt vi sett förut; MSY Catten och dess besättning; Pelle, Marie samt hunden Milou.
Inbjudna på ett glas vin i deras båt som är snäppet större än vår H-båt har det visat sig att även de ska ut på en lång seglats, väldigt lång. Med siktet inställt på europas kanaler och därefter Medelhavet stötte vi först på dem i Karlskrona, sen Hanö och slutligen även i Simrishamn. Tänka sig hur vinden kan bära två båtar till samma destination gång på gång, även om vi behöver ett par timmars försprång varje morgon för att hinna först.
Simrishamn, oh kära Simrishamn. Dags för ännu en gast att hoppa ombord; Min gamle klasskompis Gabriel.
Efter att ha värmt upp inför världshaven i form av tre åkturer på rad i en karusell på marknaden blev det ännu en kväll på MSY Catten för att hålla koll på att de inte ångrar sig utan faktiskt tar språnget över till Bornholm liksom vi.
Ta en koll på deras blogg vet ja!; http://msycatten.blogspot.com/
Så, slutligen idag. Söndagen den 10:e juli, dags för överseglingen till Rönne med följande besättning;
- Joakim = Motoransvarig
- Gabriel = Styrman
- Christofer = Sysselsatt med allt mellan pulpit och badstegen...
En sista väderkontroll på yr.no utlovade vindar mellan 4-6m/s och vi gav oss iväg mot Rönne. Med alla segel hissade tog vi oss sedan snabbt till Rönne med en fart mellan 5 - 6,5 knop. Och tja, där är vi nu. Gabriel sover på grund av sjösjukepillret han tog, och Joakim är ute och vandrar på Rönnes gator på jakt efter en riktig kopp kaffe (alltså inte sådan som restaurang Acheilos erbjuder).
Så, det var nog allt för denna gången. Vi får se vad vi gör imorgon, vi funderar på att vänta in Catten som blev kvar i Simrishamn och sticka vidare mot Gudhjem sen. Det löser sig. Ganska skönt ändå att inte riktigt veta var man kommer göra imorgon.
Det är väll det som kallas att ta en dag i sänder...
/C
PS. Ni känner mig, finns massor med bilder... Men dem laddar jag upp... Sen! DS.
6:e juli 2011 - Sex veckor ombord!
Ännu en onsdag! Vad betyder det? En till vecka ombord på Acheilos!
Denna gång, nu när jag firar sex veckor ombord, ska jag tala lite om hur det har varit för mig (Christofer) att segla så pass länge med båten. (För mig är det i alla fall länge)!
Först och främst kan jag berätta att det faktiskt går att bo relativt bekvämt på en båt. Man klarar sig bättre med mindre medel än man tror.
Under de första fyra/fem veckorna är seglingen mest en fysisk kamp. Att vänja sig vid minskade tillgångar till... allt? Att man inte kan duscha varje dag, att du inte kan ha mejeriprodukter eftersom de surnar utan kylskåp, att dina sovvanor styrs av smhi, och ditt humör lika så...
Efter denna period, det är då det börjar bli kämpigt. Min mor frågade mgi ifall jag inte börjat bli "trött på intryck?". Nja, kanske inte helt, men den ursprungliga tjusningen i att göra någonting annorlunda försvinner efter en dryg månad till havs, det mesta blir en rutin.
Jag blev till en början alltid förvånad över att jag vaknade på en ny plats varje morgon, så är det inte längre. Det spelar ingen roll var båten är, jag har blivit van. Kampen går därför från att först varit fysisk, i form av duschar och mat, till att vara psykologisk. Varför fortsätta?
Sveriges kust är underbar, det har jag verkligen insett genom denna resan, men, det finns en anledning till att vi semesterseglar ett par veckor. Vi söker oss tillbaka till vardagens trygghet som ser ut just som den gör därför att den är bekväm. Allt annat tär på krafterna, vare sig vi vill det eller inte.
Så, jag har drygt två veckor kvar, ett sant äventyr till Bornholm och Kristiansö, men, kommer det att bli skönt att komma hem? Självklart...
/C
Denna gång, nu när jag firar sex veckor ombord, ska jag tala lite om hur det har varit för mig (Christofer) att segla så pass länge med båten. (För mig är det i alla fall länge)!
Först och främst kan jag berätta att det faktiskt går att bo relativt bekvämt på en båt. Man klarar sig bättre med mindre medel än man tror.
Under de första fyra/fem veckorna är seglingen mest en fysisk kamp. Att vänja sig vid minskade tillgångar till... allt? Att man inte kan duscha varje dag, att du inte kan ha mejeriprodukter eftersom de surnar utan kylskåp, att dina sovvanor styrs av smhi, och ditt humör lika så...
Efter denna period, det är då det börjar bli kämpigt. Min mor frågade mgi ifall jag inte börjat bli "trött på intryck?". Nja, kanske inte helt, men den ursprungliga tjusningen i att göra någonting annorlunda försvinner efter en dryg månad till havs, det mesta blir en rutin.
Jag blev till en början alltid förvånad över att jag vaknade på en ny plats varje morgon, så är det inte längre. Det spelar ingen roll var båten är, jag har blivit van. Kampen går därför från att först varit fysisk, i form av duschar och mat, till att vara psykologisk. Varför fortsätta?
Sveriges kust är underbar, det har jag verkligen insett genom denna resan, men, det finns en anledning till att vi semesterseglar ett par veckor. Vi söker oss tillbaka till vardagens trygghet som ser ut just som den gör därför att den är bekväm. Allt annat tär på krafterna, vare sig vi vill det eller inte.
Så, jag har drygt två veckor kvar, ett sant äventyr till Bornholm och Kristiansö, men, kommer det att bli skönt att komma hem? Självklart...
/C
5:e juli 2011 - Svag insats i svaga vindar
Hallå hallå!
"Länge sen sist?" Jaja, kanske det! Jag skriver ju nu i alla fall...
Kortfattat, vi är i Kristianopel! Sedan det förra inlägget har Acheilos tagit sig från Ölands norra udde till Blekinge och dess sydöstra spets. På ett ungefär.
Mestadels har det under denna sträckan varit väldigt lite vind, förutom ett par dagar då vi var i närheten av Kalmar och jag och gasten Magnus (som klev på i Stora Rör och av i Kalmar) kom upp i 7,3 knop. Tangerat båtbästa, om man då inte räknar med första dagen av segling som mer var vågsurfing mer än egentlig segling.
Med andra ord har vi för andra gången tagit oss under Ölandsbron.
Bild; Seglade för första gången spinnaker, solo. Kul, men stressigt!
Efter ett vilodygn i Kalmar, båtens hemmahamn, blev det tvätt av kläder, bunkring av mat och allt sådant som sig bör när man är i en lite större stad. Sara, ännu en vän, hoppade på i Kalmar för att tillsammans med Acheilos färdas vidare mot Karlskrona.
Bergkvara incidenten;
Ja, och då den kanske allvarligaste incidenten som ägt rum på Acheilos hittills; När vi skulle in i Bergkvara.
Ända sedan Böda har vi haft problem med motorn. Köpte någon slags mysko bensin som jag inte är helt säker var ämnad för tvåtaktare. Redan vid ölands norra udde dog motorn för första gången och betedde sig helt konstigt. Magnus var en sväng i Sandvik och tittade till den, med teorin att det var bränslet och inte motorn som var problemet. Ny, riktig, alkylatbensin för tvåtaktare införskaffades och motorn mådde rätt bra ända tills Soliden. Sedan dess har motorns prestanda gått upp och ned, med resultatet att angöringen till Bergkvara inte gick som planerat.
Motorn hade varit igång i ett par minuter medan Sara styrde och jag tog ned våra segel. Väl 20 meter från betongpirarna som markerade inloppet till Bergkvara dör motorn, som vägrar vakna igen. Vi lyckas styra bort från piren och hissar focken som ger oss tillräcklig med fart för att styra. Att storseglet är surrat och därmed långt ifrån hissat har vi svårt att ta höjd, något vi behövde för att ta oss in i hamnen. Ett par seglare ser oss och får en av motorbåtarna i hamnen att ta sig ut till oss så att de kunde bogsera oss in.
Efter det lyckas vi angöra bryggan utan problem och det är tämligen uttröttade som vi kan kliva iland. Vi fixade lite med motorns bensindunk vilket har gjort att motorn fungerar tillräckligt väl för att vi ska ta oss framåt, om än just.
Vi är nu i Kristianopel och spenderade fyra timmar vid lunch på svaj i den totala stiljen. Tog oss hela dagen att ta oss de fåtal sjömil det är mellan Bergkvara och vår nuvarande position. Genom att hålla tummarna hoppas vi att morgondagen bjuder på bättre och framförallt kraftigare vind. I Karlskrona möter gasten Joakim upp oss, förhoppningsvis med en av sina utombordare som skulle kunna ersätta våran. Vår 7,5hk Mercury funkar, men jag litar inte på den för fem öre. Och frågan är då om en översegling till Bornholm och Kristiansö är en bra ide, med en sådan motor?
Bild; Gasten med det snyggaste håret, Magnus, gör entre på Acheilos!
/C
"Länge sen sist?" Jaja, kanske det! Jag skriver ju nu i alla fall...
Kortfattat, vi är i Kristianopel! Sedan det förra inlägget har Acheilos tagit sig från Ölands norra udde till Blekinge och dess sydöstra spets. På ett ungefär.
Mestadels har det under denna sträckan varit väldigt lite vind, förutom ett par dagar då vi var i närheten av Kalmar och jag och gasten Magnus (som klev på i Stora Rör och av i Kalmar) kom upp i 7,3 knop. Tangerat båtbästa, om man då inte räknar med första dagen av segling som mer var vågsurfing mer än egentlig segling.
Med andra ord har vi för andra gången tagit oss under Ölandsbron.
Bild; Seglade för första gången spinnaker, solo. Kul, men stressigt!
Efter ett vilodygn i Kalmar, båtens hemmahamn, blev det tvätt av kläder, bunkring av mat och allt sådant som sig bör när man är i en lite större stad. Sara, ännu en vän, hoppade på i Kalmar för att tillsammans med Acheilos färdas vidare mot Karlskrona.
Bergkvara incidenten;
Ja, och då den kanske allvarligaste incidenten som ägt rum på Acheilos hittills; När vi skulle in i Bergkvara.
Ända sedan Böda har vi haft problem med motorn. Köpte någon slags mysko bensin som jag inte är helt säker var ämnad för tvåtaktare. Redan vid ölands norra udde dog motorn för första gången och betedde sig helt konstigt. Magnus var en sväng i Sandvik och tittade till den, med teorin att det var bränslet och inte motorn som var problemet. Ny, riktig, alkylatbensin för tvåtaktare införskaffades och motorn mådde rätt bra ända tills Soliden. Sedan dess har motorns prestanda gått upp och ned, med resultatet att angöringen till Bergkvara inte gick som planerat.
Motorn hade varit igång i ett par minuter medan Sara styrde och jag tog ned våra segel. Väl 20 meter från betongpirarna som markerade inloppet till Bergkvara dör motorn, som vägrar vakna igen. Vi lyckas styra bort från piren och hissar focken som ger oss tillräcklig med fart för att styra. Att storseglet är surrat och därmed långt ifrån hissat har vi svårt att ta höjd, något vi behövde för att ta oss in i hamnen. Ett par seglare ser oss och får en av motorbåtarna i hamnen att ta sig ut till oss så att de kunde bogsera oss in.
Efter det lyckas vi angöra bryggan utan problem och det är tämligen uttröttade som vi kan kliva iland. Vi fixade lite med motorns bensindunk vilket har gjort att motorn fungerar tillräckligt väl för att vi ska ta oss framåt, om än just.
Vi är nu i Kristianopel och spenderade fyra timmar vid lunch på svaj i den totala stiljen. Tog oss hela dagen att ta oss de fåtal sjömil det är mellan Bergkvara och vår nuvarande position. Genom att hålla tummarna hoppas vi att morgondagen bjuder på bättre och framförallt kraftigare vind. I Karlskrona möter gasten Joakim upp oss, förhoppningsvis med en av sina utombordare som skulle kunna ersätta våran. Vår 7,5hk Mercury funkar, men jag litar inte på den för fem öre. Och frågan är då om en översegling till Bornholm och Kristiansö är en bra ide, med en sådan motor?
Bild; Gasten med det snyggaste håret, Magnus, gör entre på Acheilos!
/C
