27:e juni 2011 - Stora Karlsö & Ölands norra
Hallå hallå!
I skrivande stund är Acheilos och vi ombord (Christofer & Jonathan) i Böda på norra Öland, precis ilandstigna efter ett sant äventyr. Efter det att Jonathan mönstrade på för tre dagar sedan har vi lämnat Västervik för Idö strax österut. Där firade vi midsommar genom att äta matjesill ur en skål, och Jonathan upptäckte att det inte var en bra idé att blanda detta med potatissallad.
Bild; Kocken utvärderar Acheilos förråd av alkoholfria viner
Sedan, den 25:e juni seglade vi iväg 07:20 på morgonen för att bege oss de 48 sjömilen sydost mot Stora Karlsö, en fantastiskt vacker ö i våra Gotländska farvattnen. Det blev en snabbvisit upp till klipporna på kvällen där Sillgrisslorna häckar, och sedan var det dags att krypa till kojs.
Bild; Desto mer båten gungar, desto gladare är Jonte!
Väl 02:00 inser vi att den nordvästliga vinden gör det omöjligt att sova i båten som gungar rejält i vågorna. Kläder på, ut på däck och i halvmörkret med solnedgången som enda belysning förtöjer vi om båten på bryggans andra sida där det gungar mycket mindre (men att vi var tvugna att flytta igen eftersom Karlsöfärjan lägger sig där 10 på morgonen).
Ett par timmars sömn och slutligen dags att vakna igen för att förtöja om, denna gången bredvid en stor segelbåt som mest fick våran att se ut som en livbåt.
Vi vandrar runt ön, så väl dess östra som västra del (något ingen av oss gjort tidigare) och Christofer firar middagen med en siesta tills dess att Jonte släpar iväg honom till öns café där ett par koppar kaffe får kompensera för åtskilliga timmars missad sömn.
Jonte raggar/blir uppraggad av restaurangens krögare som vill att han ska söka jobb (han är väll galen nog?) och besättningen ger sig 21:15 vidare för nästa äventyr; Ringmärkning av sillgrisslor!
Vad-är-en-sillgrissla?
En sillgrissla är en fågelart som häckar på de höga klipporna som kantar Stora Karlsö och ett fåtal andra platser i vårat avlånga land. De lever mest på skarpsill, därav namnet, och det ruvande paret föder upp en unge uppe på klippavsatserna 10-30 meter upp i luften. Månadsskiftet juni/juli kastar sig ungarna ut för kanten och landar dunsande på stenarna nedanför. Även om ett fåtal dör i fallet överlever majoriteten genom deras tjocka fettlager på magen. Ungarna som vimmelkantiga rusar ner till havet fångas in av frivilliga (som jag och Jonathan), ringmärks av öns naturguider för att sedan släppas ut till havet igen.
Under kvällen 26-27:e juni då vi hjälpte till ringmärktes över 400 sillgrissleungar!
Informationen från ringmärkningen etc. används sedan för att utvärdera beståndet av sillgrisslor och studera havsmiljön. Stora Karlsö är världens näst äldsta nationalpark (efter Yellowstone i USA). I slutet av 1800-talet fanns ett 20-tal sillgrisslor, och idag räknar man med en bra bit över 7000.
Men, tyvärr kan man inte stanna på Stora Karlsö för evigt, så vi var tvugna att ge oss iväg. Ännu en gång efter bara ett fåtal timmars sömn seglade vi iväg, denna gång med destination Böda på Ölands norra udde, vilket även är den plats därifrån detta meddelande skrivs!
Imorgon mönstrar Jonathan av för att ta sig hem till Växjö och det väntande jobbet. Jag blir dock kvar ett dygn för att upptäcka norra Ölands vackra natur till följd av vad antagligen lär bli väldigt svaga vindar.
Ha det gött!
Christofer & Jonathan
Acheilos
FLER BILDER KOMMER SEN!
I skrivande stund är Acheilos och vi ombord (Christofer & Jonathan) i Böda på norra Öland, precis ilandstigna efter ett sant äventyr. Efter det att Jonathan mönstrade på för tre dagar sedan har vi lämnat Västervik för Idö strax österut. Där firade vi midsommar genom att äta matjesill ur en skål, och Jonathan upptäckte att det inte var en bra idé att blanda detta med potatissallad.
Bild; Kocken utvärderar Acheilos förråd av alkoholfria viner
Sedan, den 25:e juni seglade vi iväg 07:20 på morgonen för att bege oss de 48 sjömilen sydost mot Stora Karlsö, en fantastiskt vacker ö i våra Gotländska farvattnen. Det blev en snabbvisit upp till klipporna på kvällen där Sillgrisslorna häckar, och sedan var det dags att krypa till kojs.
Bild; Desto mer båten gungar, desto gladare är Jonte!
Väl 02:00 inser vi att den nordvästliga vinden gör det omöjligt att sova i båten som gungar rejält i vågorna. Kläder på, ut på däck och i halvmörkret med solnedgången som enda belysning förtöjer vi om båten på bryggans andra sida där det gungar mycket mindre (men att vi var tvugna att flytta igen eftersom Karlsöfärjan lägger sig där 10 på morgonen).
Ett par timmars sömn och slutligen dags att vakna igen för att förtöja om, denna gången bredvid en stor segelbåt som mest fick våran att se ut som en livbåt.
Vi vandrar runt ön, så väl dess östra som västra del (något ingen av oss gjort tidigare) och Christofer firar middagen med en siesta tills dess att Jonte släpar iväg honom till öns café där ett par koppar kaffe får kompensera för åtskilliga timmars missad sömn.
Jonte raggar/blir uppraggad av restaurangens krögare som vill att han ska söka jobb (han är väll galen nog?) och besättningen ger sig 21:15 vidare för nästa äventyr; Ringmärkning av sillgrisslor!
Vad-är-en-sillgrissla?
En sillgrissla är en fågelart som häckar på de höga klipporna som kantar Stora Karlsö och ett fåtal andra platser i vårat avlånga land. De lever mest på skarpsill, därav namnet, och det ruvande paret föder upp en unge uppe på klippavsatserna 10-30 meter upp i luften. Månadsskiftet juni/juli kastar sig ungarna ut för kanten och landar dunsande på stenarna nedanför. Även om ett fåtal dör i fallet överlever majoriteten genom deras tjocka fettlager på magen. Ungarna som vimmelkantiga rusar ner till havet fångas in av frivilliga (som jag och Jonathan), ringmärks av öns naturguider för att sedan släppas ut till havet igen.
Under kvällen 26-27:e juni då vi hjälpte till ringmärktes över 400 sillgrissleungar!
Informationen från ringmärkningen etc. används sedan för att utvärdera beståndet av sillgrisslor och studera havsmiljön. Stora Karlsö är världens näst äldsta nationalpark (efter Yellowstone i USA). I slutet av 1800-talet fanns ett 20-tal sillgrisslor, och idag räknar man med en bra bit över 7000.
Men, tyvärr kan man inte stanna på Stora Karlsö för evigt, så vi var tvugna att ge oss iväg. Ännu en gång efter bara ett fåtal timmars sömn seglade vi iväg, denna gång med destination Böda på Ölands norra udde, vilket även är den plats därifrån detta meddelande skrivs!
Imorgon mönstrar Jonathan av för att ta sig hem till Växjö och det väntande jobbet. Jag blir dock kvar ett dygn för att upptäcka norra Ölands vackra natur till följd av vad antagligen lär bli väldigt svaga vindar.
Ha det gött!
Christofer & Jonathan
Acheilos
FLER BILDER KOMMER SEN!
22:a juni 2011 - Fyra veckor till havs!
Hejsan alla!
Nu har Acheilos tagit sig till Västervik. Kom igår hit efter att på 9 timmar och 40 minuter seglat de 49 sjömilen hit. Förutom att det kanske är själ att fira är det även idag onsdag, vilket innebär att Acheilos har varit ute och seglat i fyra veckor!
Fyra veckor, 28 dagar! Så mycket som vi har hunnit med, och så mycket kvar att uppleva. För att fira detta sammanfattar jag lite snabbt i ett par punkter vad vi har haft för oss sedan sist.
Bild; Kanske lite väl liten bild för att synas, men majoriteten av båtarna ute just nu är tyska...
/C
Nu har Acheilos tagit sig till Västervik. Kom igår hit efter att på 9 timmar och 40 minuter seglat de 49 sjömilen hit. Förutom att det kanske är själ att fira är det även idag onsdag, vilket innebär att Acheilos har varit ute och seglat i fyra veckor!
Fyra veckor, 28 dagar! Så mycket som vi har hunnit med, och så mycket kvar att uppleva. För att fira detta sammanfattar jag lite snabbt i ett par punkter vad vi har haft för oss sedan sist.
- 25:e maj
Kastade loss från Kalmar och äventyret börjar! Jag, Jonathan och Hampus slår denna dag hastighetsrekordet 10,7 knop som står sig än idag! Det närmaste hittills är när jag och Per Anders var uppe i 7,3. - 27:e maj
Hampus hoppar av och jag och Jonathan reser norrut från Oskarshamn. Passerade Oskarshamns Kärnkraftverk. - 30:e maj
Fortfarande med mig och Jonte i besättningen lämnar vi Västervik och finner norr om denna ort vår alldeles egna favorit ö och stannar där ett extra dygn. - 3:e juni
Jonathan hoppar av båten och Per Anders hoppar på. Vi fortsätter österut mot stockholmsskärgård. - 4:e juni
Jag och Per Anders anländer till Ornö i stockholmsskärgård och lyckas på läns komma upp i 7,3 knop. - 7:e juni
Lordan har anslutit sig till Acheilos och Per Anders tar bussen hem. Vi påbörjar seglingen vidare österut i skärgården. - 10:e juni
Lordan och Christofer kastar loss från "Brattbryggan" Sandhamn mest med åsikten "Aldrig mer!". Trevlig ö kanske, men att skjuta salut vid 8 för att markera att "Nu börjar vår business" och en grannbåt av partyprizze-klass som spelar musik tre på natten blir för mycket och besättningen flyr ut i vildmarken; Lilla Nassa skärgård! - 12:e juni
Acheilos besättning lyckas navigera in till Möja och hittar till Kyrkviken eftersom den otroligt nog har en kyrka där. Jag och Lordan hyr kajaker och njuter av att slippa allt vad kölar heter. Jag tar över förstaplatsen på "Skade-listan" när jag ramlar ner från en 3m hög klippa. Tur att det var vatten nedanför och att jag hade badkläder. - 16:e juni
Lordan och jag lämnar för andra gången Dalarö och vi lyckas ta oss till Nynäshamn. - 17:e juni
Lordan tar pendeltåget till Stockholm och jag börjar soloseglingen söderut i regnvädret som hänger över "Nynäs" - 20:e juni
Kom till Oxelösund dagen innan, men eftersom staden saknar allt vad bokaffär heter blir det en snabb visit i denna industriort. Seglar på eftermiddagen söderut mot Arkö. - 21:a juni
Soloseglings rekord, 49 sjömil i sträck med en lunch beståendes av en chokladbit, en apelsin och en termos nyponsoppa. En tysk segelbåt ser att jag styr med fötterna och jag viftar till honom med min termos, svaret blir ett leende och seglaren gör tummen upp. - 22:a juni
Och så då slutligen idag! Fyra veckor till sjöss! Ligger i Västerviks ena gästhamn. Jonathan ansluter sig i övermorgon och vi hoppas då ta oss vidare mot Gotland och Stora Karlsö!
Bild; Kanske lite väl liten bild för att synas, men majoriteten av båtarna ute just nu är tyska...
/C
20:e juni 2011 - Regnkläder A till O
Hejsan alla
Var är jag nu? Söder om Arkö, någonstans... Sen sist jag skrev (vilket var i morse, jag vet) så har jag lämnat Oxelösund för att segla söderut mot Västervik. Ambitionen var att komma så långt det gick, med resultatet att det inte gick alls. Efter att ha kommit förbi Arkö som i sig visserligen är en bit så blev det nästan fullständig stilje.
Jag gav då upp och styrde in Acheilos till Kråkskär, tre små sammanhängande öar som tillsammans bildade formen av ett "U", där jag såklart la mig. Knappt har jag fått ned seglet och förtöjt innan ett rejält oväder drar fram.
Väl inne i båten kan jag mest roa mig med att fundera ifall båten skulle fungera som en "Faradays bur" ifall blixten slog ned i masten. Haglet som smattrar mot skrovet visar sig vara nära på 5mm och jag är ytterst glad över att vara "inomhus".
Ovädret fortsätter och jag käkar mat. Eftersom jag ändå planerade att ligga kvar vid Kråkskär tar jag upp boken "Ursäkta, men din själ dog nyss" av Danny Wattin och läser klart den på ett par timmar. (Bra bok förresten).
När min lässtund slutligen är över visar det sig att vågorna slår mot styrbord fribord och vi har ännu en gång börjat dragga. Ännu ett oväder är på väg och jag lyckas på rekordfart förbereda båten för att kasta loss. Jag lyckas därefter segla ett par sjömil söderut och lägger till i skydd av två öar i ett litet sund. Det är långt ifrån optimalt och jag kommer ställa klockan imorgon på 06:00 för att ge mig iväg så snart som möjligt med destination Västervik eller vad som helst som är bättre natthamn än det här.
Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta hoppas på att jag inte blir förkyld av de senaste dagarnas regnoväder. Det har regnat en hel del de senaste 48 timmarna och det som håller mig torr i huvudtaget är seglarbyxorna jag fick av mamma. Tack ännu en gång!
/C
Var är jag nu? Söder om Arkö, någonstans... Sen sist jag skrev (vilket var i morse, jag vet) så har jag lämnat Oxelösund för att segla söderut mot Västervik. Ambitionen var att komma så långt det gick, med resultatet att det inte gick alls. Efter att ha kommit förbi Arkö som i sig visserligen är en bit så blev det nästan fullständig stilje.
Jag gav då upp och styrde in Acheilos till Kråkskär, tre små sammanhängande öar som tillsammans bildade formen av ett "U", där jag såklart la mig. Knappt har jag fått ned seglet och förtöjt innan ett rejält oväder drar fram.
Väl inne i båten kan jag mest roa mig med att fundera ifall båten skulle fungera som en "Faradays bur" ifall blixten slog ned i masten. Haglet som smattrar mot skrovet visar sig vara nära på 5mm och jag är ytterst glad över att vara "inomhus".
Ovädret fortsätter och jag käkar mat. Eftersom jag ändå planerade att ligga kvar vid Kråkskär tar jag upp boken "Ursäkta, men din själ dog nyss" av Danny Wattin och läser klart den på ett par timmar. (Bra bok förresten).
När min lässtund slutligen är över visar det sig att vågorna slår mot styrbord fribord och vi har ännu en gång börjat dragga. Ännu ett oväder är på väg och jag lyckas på rekordfart förbereda båten för att kasta loss. Jag lyckas därefter segla ett par sjömil söderut och lägger till i skydd av två öar i ett litet sund. Det är långt ifrån optimalt och jag kommer ställa klockan imorgon på 06:00 för att ge mig iväg så snart som möjligt med destination Västervik eller vad som helst som är bättre natthamn än det här.
Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta hoppas på att jag inte blir förkyld av de senaste dagarnas regnoväder. Det har regnat en hel del de senaste 48 timmarna och det som håller mig torr i huvudtaget är seglarbyxorna jag fick av mamma. Tack ännu en gång!
/C
19:e juni 2011 - Acheilos goes solo
Hejsan bloggläsare
Ja, nu har det varit ganska skralt med inlägg här den senaste tiden, men du får ursäkta mig. Jag (Christofer) befinner mig ännu en gång i Oxelösund. Det är lite problem med gastar ombord på Acheilos, med resultatet att jag nu soloseglar båten.
Lordan hoppade av i Nynäshamn och jag lämnade gästhamnen en timme senare för att möta det regnoväder som förpestat vår sista dag i "Nynäs". På bara storsegel lyckas jag mot vågorna ta mig till en vik norr om Järflotta där jag lägger till i en naturhamn.
Bild; Christofer leker med färginställningarna i Nynäshamn och Lordan vill också vara med
Efter det passerar jag Dragets kanal (Kolla på google) och passerar Öja med en blandning av storsegel och motor. Situationen blir dock tillslut ohållbar eftersom vågorna i sidan är så pass stora att Acheilos inte kan ta fart, med svårighet att styra som följd. Jag väljer därför att under gång gå fram på fördäck och sätta fast fock, fockskot samt fockfall allt medan motorn styr upp oss mot vågorna. Manövern lyckas och när jag från sittbrunnen hissat focken och faller av västerut tar Acheilos sats och ökar från två till nästan fem knop.
Efter det är underbar segling västerut i den sydliga vinden och jag seglar långt denna dag. Väl vid Kittelö en timme från Oxelösund beslutar jag att lägga till.
Bild; Min naturhamn mellan Järflotta och Dragets kanal.
Vinden vred sig dock medan jag låg på Kittelö.
Ja, nu har det varit ganska skralt med inlägg här den senaste tiden, men du får ursäkta mig. Jag (Christofer) befinner mig ännu en gång i Oxelösund. Det är lite problem med gastar ombord på Acheilos, med resultatet att jag nu soloseglar båten.
Lordan hoppade av i Nynäshamn och jag lämnade gästhamnen en timme senare för att möta det regnoväder som förpestat vår sista dag i "Nynäs". På bara storsegel lyckas jag mot vågorna ta mig till en vik norr om Järflotta där jag lägger till i en naturhamn.
Bild; Christofer leker med färginställningarna i Nynäshamn och Lordan vill också vara med
Efter det passerar jag Dragets kanal (Kolla på google) och passerar Öja med en blandning av storsegel och motor. Situationen blir dock tillslut ohållbar eftersom vågorna i sidan är så pass stora att Acheilos inte kan ta fart, med svårighet att styra som följd. Jag väljer därför att under gång gå fram på fördäck och sätta fast fock, fockskot samt fockfall allt medan motorn styr upp oss mot vågorna. Manövern lyckas och när jag från sittbrunnen hissat focken och faller av västerut tar Acheilos sats och ökar från två till nästan fem knop.
Efter det är underbar segling västerut i den sydliga vinden och jag seglar långt denna dag. Väl vid Kittelö en timme från Oxelösund beslutar jag att lägga till.
Bild; Min naturhamn mellan Järflotta och Dragets kanal.
Vinden vred sig dock medan jag låg på Kittelö.
Vaknade vid 07:30 av att det regnade. Somnade om och vaknade en halvtimme senare av att klockan ringde, det regnade. Somnade om. Väl vid klockan 10 kändes det dags att vakna, det regnade!
Efter frukosten fick jag reda på att vinden skulle vrida sig mer sydligt vilket åter skulle göra min vik på norra Kittelö till en perfekt nattplats, dock hade jag märkt hur aktern sakta började glida allt längre in mot land. Varje gång en våg slog mot fribordet gled vi fem centimeter närmare land. Jag förbereder för att kasta loss, hoppar i land och tar bort förtöjningstamparna i fören. Vågorna slår över klipporna och vattnet har stigit nära på två decimeter!
Genom att ta i allt jag kan lyckas jag dra båten ut från ön med hjälp av ankartampen och när ankaret slutligen är på däck kör jag motorn på full gas och gör en 180 gradig gir åt barbord och lyckas missa ett grund på en meter där det glider förbi på barbord sida. Framför mig passerar andra segelbåtar varav många av dem går för motor.
Regnet öser ned och på västra sidan av ön kryssandes mellan röda och gröna pinnar girar jag ännu en gång och hissar storseglet på andra försöket. När motorn väl är avstängd glider jag tyst framåt på läns de sista sjömilen in till Oxelösund med en fart på upp till 6,5 knop.
Efter att ha fått hjälp av en tysk båt att lägga till i Oxelösund blir det slutligen dags att betala den svindyra gästhamnsavgiften, gå på toaletten, duscha, tvätta kläder, diska och handla.
Bild; Att ligga i naturhamn är ändå alltid bäst, om då inte ankaret börjar dragga.
/C
Efter frukosten fick jag reda på att vinden skulle vrida sig mer sydligt vilket åter skulle göra min vik på norra Kittelö till en perfekt nattplats, dock hade jag märkt hur aktern sakta började glida allt längre in mot land. Varje gång en våg slog mot fribordet gled vi fem centimeter närmare land. Jag förbereder för att kasta loss, hoppar i land och tar bort förtöjningstamparna i fören. Vågorna slår över klipporna och vattnet har stigit nära på två decimeter!
Genom att ta i allt jag kan lyckas jag dra båten ut från ön med hjälp av ankartampen och när ankaret slutligen är på däck kör jag motorn på full gas och gör en 180 gradig gir åt barbord och lyckas missa ett grund på en meter där det glider förbi på barbord sida. Framför mig passerar andra segelbåtar varav många av dem går för motor.
Regnet öser ned och på västra sidan av ön kryssandes mellan röda och gröna pinnar girar jag ännu en gång och hissar storseglet på andra försöket. När motorn väl är avstängd glider jag tyst framåt på läns de sista sjömilen in till Oxelösund med en fart på upp till 6,5 knop.
Efter att ha fått hjälp av en tysk båt att lägga till i Oxelösund blir det slutligen dags att betala den svindyra gästhamnsavgiften, gå på toaletten, duscha, tvätta kläder, diska och handla.
Bild; Att ligga i naturhamn är ändå alltid bäst, om då inte ankaret börjar dragga.
/C
17:e juni - Lordans blogginlägg
Ärade bloggläsare
Min resa med Acheilos har nått sitt slut och jag tar nu tillfället i akt och skriver ett par rader för den gemensamma bloggen.
Himlen är grå i alla riktningar här i Nynäs och regnet sipprar ner efter en resa med så gott som bara fint väder. Det var väl dags för lite regn Olyckligtvis brände jag mig rejält under självaste dag ett så jag fick åtnjuta större delen av resans vackra väder inpackad i en kepsanordning. Solen är farlig när man seglar – så lyder läxan bland många andra läxor jag har lärt.
Under äventyrets gång har jag gått från landkrabba till glad amatör inom området segling. Jag funderar faktiskt på att kika lite på seglarklubben där hemma, vid rottnens strand i sågviken. Efter Acheilos är väll en liten jolle inga problem?
Närheten till naturen har varit kanske det härligaste under resan – känslan av frihet och ingen egentlig plan för vad som ska hända härnäst. Nu är det dags att återvända till hemmets trygga tillvaro med det mesta inom en knapptrycknings räckhåll och inget behov av att hålla koll på väder och vind. Jag kommer sakna livet på båten, enkelheten, oförutsägbarheten...
Jag avslutar med att tacka Kapten Ahlgren, pålitlige Acheilos och åskguden Tor för en härlig upplevelse.
LordI
Bild; Lordan och Christofer i Lilla Nassa skärgård
Bild; Besättningen på Acheilos hyr kajaker på Möja
9:e juni 2011 - Lite bilder från seglingen än så länge
Hallå allihopa som kan tänkas läsa det här!
Nu har vi varit ute och seglat i över två veckor. Jag och Lordan är i Sandhamn och jag tar och passar på och laddar upp lite bilder från seglingen som jag inte hunnit lägga upp hittills;
Bild; Det har blivit många vackra kvällar hittills
Bild; Naturhamnen mellan Dalarö och Sandhamn där jag och Lordan övernattade
Bild; Lordan äter nattemacka i skenet av pannlampan
Vi höres!
/C
Nu har vi varit ute och seglat i över två veckor. Jag och Lordan är i Sandhamn och jag tar och passar på och laddar upp lite bilder från seglingen som jag inte hunnit lägga upp hittills;
Bild; Det har blivit många vackra kvällar hittills
Bild; Naturhamnen mellan Dalarö och Sandhamn där jag och Lordan övernattade
Bild; Lordan äter nattemacka i skenet av pannlampan
Vi höres!
/C
6:e juni 2011 - Acheilos recenserar gästhamnar
Hejsan alla!
Efter att ha kastat loss från Oxelösund för ett par dagar sedan har vi nu tagit oss nordösterut i riktning mot Stockholmsskärgård. Av de tre dagarna med segling har två inneburit segling i motvind och vi kom därför inte riktigt så långt som planerat; Möja.
Istället har vi tagit oss till Dalarö och sovit en natt i dess fina, men tämligen dyra gästhamn. Av just denna anledning tar vi och sammanfattar de gästhamnar vi legat i hittills;
Borgholm (140SEK)
Efter att ha kastat loss från Oxelösund för ett par dagar sedan har vi nu tagit oss nordösterut i riktning mot Stockholmsskärgård. Av de tre dagarna med segling har två inneburit segling i motvind och vi kom därför inte riktigt så långt som planerat; Möja.
Istället har vi tagit oss till Dalarö och sovit en natt i dess fina, men tämligen dyra gästhamn. Av just denna anledning tar vi och sammanfattar de gästhamnar vi legat i hittills;
Borgholm (140SEK)
2/5 = Hade inte ens öppnat för säsongen, hade knappt något.
Oskarshamn (110SEK)
3/5 = Trevlig liten prisvärd gästhamn väldigt centralt men utan bastu
Västervik (180SEK)
4/5 = Bra, rätt dyr gästhamn med pool, bastu, dusch, tvättstuga.
Oxelösund (280SEK) 3/5 = Väldigt bra, bastu, tvättstuga, dusch; ALLT! Men på tok för dyr...
Dalarö (200SEK) 3/5 = Rätt så dyr, men liten och trevlig. Dusch, bastu etc. Helt OK.
Idag mönstrar sedan Per Anders av från båten, och istället så ansluter sig min käre vän Lordan för att segla med Acheilos de kommande 12 dagarna. En rätt så rejäl segling med andra ord. Blir nog tyvärr inget Åland, men det kan man ju köra någon annan gång. Och istället blir det en liten tur i Stockholmsskärgård runt Sandhamn, Möja och sedan vidare ned till Nynäshamn för byte av gast innan vi påbörjar seglingen över till Gotland.
Bild; Matinventering, sånt har vi sysslat mycket med, så även här på Dalarö.
/C
Idag mönstrar sedan Per Anders av från båten, och istället så ansluter sig min käre vän Lordan för att segla med Acheilos de kommande 12 dagarna. En rätt så rejäl segling med andra ord. Blir nog tyvärr inget Åland, men det kan man ju köra någon annan gång. Och istället blir det en liten tur i Stockholmsskärgård runt Sandhamn, Möja och sedan vidare ned till Nynäshamn för byte av gast innan vi påbörjar seglingen över till Gotland.
Bild; Matinventering, sånt har vi sysslat mycket med, så även här på Dalarö.
/C
2:a juni 2011 - Acheilos finner paradisö i Östersjön
För två dagar sedan angjorde jag och den andra halvan av Acheilos besättning hamnen i Oxelösund efter tre dagar ute med båten sedan vi lämnade Västervik. Relativt få dagar, men otroligt många lärdommar gjorda.
- Vi kastade loss klockan 13:30 på grund av att vi natten tidigare inspekterat Västerviks uteliv. Vi letade överallt, men ingenstans fann vi någon söt liten servitris eller sjöjungfru som låg och gömde sig i varken min stickkoj eller Jontes förpik. Dommen blev därmed "Ej värt det!" och Acheilos fick den nya regeln; "Båten ska ha kastat loss innan 10:00 i naturhamnar eller 11:00 i gästhamnar.
- SMHI må ljuga allt för ofta, men ibland har de faktiskt rätt. Därför gör man rätt i att lyssna då och då. Att ge sig ut på en resa planerad till 30 sjömil när det inte blåser, då kan man räkna med att man lär stöta på problem.
- Inventera bensintillgången. Ifall din gast säger att "halva dunken är full" betyder det inte att Reservdunken är halvfull, utan att just din Ordinarie dunk är halvfull och reservdunken är... mer... eller... mindre... TOM! (Väldigt komiskt att läsa, betydligt mer nervöst att upptäcka när man är i Västerviks yttre skärgård.
Så, lite sånt har vi hunnit med sedan sist. Resultatet av alla dessa faktorer blev hur som helst att vi på grund av en snabbt sjunkande sol blev tvingade att söka natthamn. Segel revas, motorn startas och vi började styra västerut för att ta oss in mot den skyddande skärgården innan solen går ned. Vi var i detta skede ytterst medvetna om att det dagen efter skulle blåsa rätt rejält.
En natthamn hittas, på sjökortet, inte i verkligheten. I det verkliga livet visar sig denna perfekta ankringsplats vara flera sjömil (kilometer) bort, och vår båt gör fyra knop med bara ett par deciliter bensin kvar i tanken. Ett snabbt övervägande, kontroll på sjökortet och beslutet är fattat; "Skit i den ursprungliga planen, vi lägger oss här!"
Bild; Jonte spejar i horisonten...
Jag står längst fram i fören på båten medan Jonte sitter i dess akter och styr med motorn. Bara hundra meter framför oss ligger en vik som är ett perfekt skydd mot de vindar som ska råda de kommande dagarna. Men, hur djupt är det?
Väl i aktern börjar Jonte sänka farten på motorn medan jag släpper ned ankaret. "F@sen, ska jag inte vara i fören nu?" slår det mig. Jonte har stängt av motorn och försöker febrilt se vart den vita ankarlinan tog vägen medan jag rusar fram i fören... "Vi kommer gå på" ropar jag bakåt, men smällen kommer inte. Båten glider framåt och stannar...
Bild; Acheilos vackert förtöjd på en ännu vackrare ö...
Bara två meter från land stannar båten, och eftersom Christian Ohlsson inte är en av våra gastar är det för långt för att hoppa... Eller? Jag slänger förtampen in mot land, tar sats och hoppar från pulpiten i fören och landar med ett plask i det två decimeter djupa vattnet. Att det är sex grader i vattnet tänker jag inte på då eftersom det bara behövs två raska steg och jag är iland.
Efter det ägnar vi en halvtimme åt att slå ned kilar i berget. En sätts i fören på vikens ena sida, och den andra bara tio meter därifrån sätts i berget på vikens andra sida. Där ligger sedan Acheilos i viken säkert förtöjd med ankaret som extra förtöjning ifall vi skulle börja driva i sidled in mot land.
Det tar dock inte ens så länge innan vi på allvar börjat inse vad vi hittat. En paradisö!
Bild; Ön vi fann hade fullt av inlopp och vikar likt denna där förtöjning av båtar skulle varit perfekt...
När vi laddat upp med energi i form av kakor gav vi oss ut på expedition runt öns strand. Den dryga 1-2 kilometer långa kustremsan hinner vi inte ens vandra runt innan vi finner något otroligt. I ett litet sund mellan "vår" ö och en annan ö (ej bilden ovan) går det flera stora fiskar som vakar på flera ställen. Vi rusar tillbaka till båten (så tyst vi kan), hämtar våra kastspön och spenderar resten av kvällen med att försöka fånga dem.
Även om resultatet av vårt fiske blev knapert var det en fantastiskt kväll. Inte nog med att Jonte inte fick upp sin fisk, den till och med snodde halva linan på hans kastspö och satte ett defenitivt slut på hans fiskande för den dagen. Jag själv fick ingen fisk heller, men, jag var inte så sugen på fisk ändå efter alla kakor och var mest nöjd med att stå i solnedgången och kasta spinnaren fram och tillbaka.
Valet är sedan enkelt. "Vi stannar!"
Vädret skulle ändå vara dåligt dagen efter, så dygnet efter spenderar vi istället med att vandra runt öns hela strand vilket i sig tog en timme eller två (klockor är ganska meningslösa om man inte har någon tid att passa). Vi fann även två ormar, en snok och en huggorm. Något som sedan sysselsatte oss genom argumentationen; "Hur många ormarter finns det i Sverige?"... Något man OCKSÅ kan roa sig med i en timme eller så.
Förutom det använde vi den sprit vi druckit i Västervik för att tända brasan på kvällen. Vi kände att vi likväl kunde spara tändvätskan till annat, och använde istället sprit för att få fjutt på lägerelden. Kanske en väckarklocka ändå, att det vi hällt i oss även funkar att användas som tändvätska... Nyttigt kan det då knappast vara.
När vilodygnet sedan var över väcktes Acheilos besättning vid 07:00 och redan en timme senare var frukosten avklarad, kilarna hämtade och seglena hissade. Från att 08:05 glidit ut ur viken på vår alldeles egna paradisö (som vi inte nämnt namnet på, och inte planerar att göra heller) tog det sedan hela 10 timmar och 40 minuter att nå Oxelösund. Tänk er då att H-båten ändå är en relativt snabb seglare som gör runt 4-6 knop relativt konstant. Så, ja, ni må tro att vi var rätt trötta när vi kom fram.
Så, nu är vi som sagt i Oxelösund, och imorgon den 3:e juni bär det iväg härifrån! Jonathan blir härmed den andra och sista av de två ursprungliga gastarna som kliver av, och istället mönstrar min far Per Anders på för att slå mig följe mot nordöst och stockholmsskärgård. Detta ska bli intressant, två starka viljor på en och samma båt som vi båda är delägare i; "Styr barbord!" "Nej, styrbord!". Jag tror ni fattar...
Hur som helst, tack Jonte för dessa första åtta dagar ombord, och tack även du Hampus! Det har varit riktigt kul, och kom ihåg; "My spoon is too big" /Säger femåringen som käkat mjukglass :P
Bild; Vem kunde tro att Västerviks skärgård var så otroligt vacker? Jag och Jonte har redan lovat att återkomma till vår paradisö, men då med mer bensin, mat och brudar... "Alla gillar brudar, brudar, brudar, brudar..." ^^
/C
En natthamn hittas, på sjökortet, inte i verkligheten. I det verkliga livet visar sig denna perfekta ankringsplats vara flera sjömil (kilometer) bort, och vår båt gör fyra knop med bara ett par deciliter bensin kvar i tanken. Ett snabbt övervägande, kontroll på sjökortet och beslutet är fattat; "Skit i den ursprungliga planen, vi lägger oss här!"
Bild; Jonte spejar i horisonten...
Jag står längst fram i fören på båten medan Jonte sitter i dess akter och styr med motorn. Bara hundra meter framför oss ligger en vik som är ett perfekt skydd mot de vindar som ska råda de kommande dagarna. Men, hur djupt är det?
Väl i aktern börjar Jonte sänka farten på motorn medan jag släpper ned ankaret. "F@sen, ska jag inte vara i fören nu?" slår det mig. Jonte har stängt av motorn och försöker febrilt se vart den vita ankarlinan tog vägen medan jag rusar fram i fören... "Vi kommer gå på" ropar jag bakåt, men smällen kommer inte. Båten glider framåt och stannar...
Bild; Acheilos vackert förtöjd på en ännu vackrare ö...
Bara två meter från land stannar båten, och eftersom Christian Ohlsson inte är en av våra gastar är det för långt för att hoppa... Eller? Jag slänger förtampen in mot land, tar sats och hoppar från pulpiten i fören och landar med ett plask i det två decimeter djupa vattnet. Att det är sex grader i vattnet tänker jag inte på då eftersom det bara behövs två raska steg och jag är iland.
Efter det ägnar vi en halvtimme åt att slå ned kilar i berget. En sätts i fören på vikens ena sida, och den andra bara tio meter därifrån sätts i berget på vikens andra sida. Där ligger sedan Acheilos i viken säkert förtöjd med ankaret som extra förtöjning ifall vi skulle börja driva i sidled in mot land.
Det tar dock inte ens så länge innan vi på allvar börjat inse vad vi hittat. En paradisö!
Bild; Ön vi fann hade fullt av inlopp och vikar likt denna där förtöjning av båtar skulle varit perfekt...
När vi laddat upp med energi i form av kakor gav vi oss ut på expedition runt öns strand. Den dryga 1-2 kilometer långa kustremsan hinner vi inte ens vandra runt innan vi finner något otroligt. I ett litet sund mellan "vår" ö och en annan ö (ej bilden ovan) går det flera stora fiskar som vakar på flera ställen. Vi rusar tillbaka till båten (så tyst vi kan), hämtar våra kastspön och spenderar resten av kvällen med att försöka fånga dem.
Även om resultatet av vårt fiske blev knapert var det en fantastiskt kväll. Inte nog med att Jonte inte fick upp sin fisk, den till och med snodde halva linan på hans kastspö och satte ett defenitivt slut på hans fiskande för den dagen. Jag själv fick ingen fisk heller, men, jag var inte så sugen på fisk ändå efter alla kakor och var mest nöjd med att stå i solnedgången och kasta spinnaren fram och tillbaka.
Valet är sedan enkelt. "Vi stannar!"
Vädret skulle ändå vara dåligt dagen efter, så dygnet efter spenderar vi istället med att vandra runt öns hela strand vilket i sig tog en timme eller två (klockor är ganska meningslösa om man inte har någon tid att passa). Vi fann även två ormar, en snok och en huggorm. Något som sedan sysselsatte oss genom argumentationen; "Hur många ormarter finns det i Sverige?"... Något man OCKSÅ kan roa sig med i en timme eller så.
Förutom det använde vi den sprit vi druckit i Västervik för att tända brasan på kvällen. Vi kände att vi likväl kunde spara tändvätskan till annat, och använde istället sprit för att få fjutt på lägerelden. Kanske en väckarklocka ändå, att det vi hällt i oss även funkar att användas som tändvätska... Nyttigt kan det då knappast vara.
När vilodygnet sedan var över väcktes Acheilos besättning vid 07:00 och redan en timme senare var frukosten avklarad, kilarna hämtade och seglena hissade. Från att 08:05 glidit ut ur viken på vår alldeles egna paradisö (som vi inte nämnt namnet på, och inte planerar att göra heller) tog det sedan hela 10 timmar och 40 minuter att nå Oxelösund. Tänk er då att H-båten ändå är en relativt snabb seglare som gör runt 4-6 knop relativt konstant. Så, ja, ni må tro att vi var rätt trötta när vi kom fram.
Så, nu är vi som sagt i Oxelösund, och imorgon den 3:e juni bär det iväg härifrån! Jonathan blir härmed den andra och sista av de två ursprungliga gastarna som kliver av, och istället mönstrar min far Per Anders på för att slå mig följe mot nordöst och stockholmsskärgård. Detta ska bli intressant, två starka viljor på en och samma båt som vi båda är delägare i; "Styr barbord!" "Nej, styrbord!". Jag tror ni fattar...
Hur som helst, tack Jonte för dessa första åtta dagar ombord, och tack även du Hampus! Det har varit riktigt kul, och kom ihåg; "My spoon is too big" /Säger femåringen som käkat mjukglass :P
Bild; Vem kunde tro att Västerviks skärgård var så otroligt vacker? Jag och Jonte har redan lovat att återkomma till vår paradisö, men då med mer bensin, mat och brudar... "Alla gillar brudar, brudar, brudar, brudar..." ^^
/C
